Att skriva skönlitterärt handlar om att ljuga. Hitta på. Fabulera. Fantisera så vilt att verkligheten inte längre spelar någon roll. Oavsett om man skriver om sådant som skulle kunna vara verkligt, eller sådant som är långt ifrån trovärdigt.
Själv skriver jag mest i fantasygenren, så för mig att det helt naturligt att skriva om magi, främmande världar och mytiska, mystiska varelser som inte finns i vår värld. Platser som bara existerar i mina tankar. Men även om du skriver om platser som finns omkring oss, människor som lever liv som skulle kunna tillhöra våra grannar, så måste du hitta på, skapa och ljuga ihop något som inte finns.
Men vi vill bli trodda.
Vare sig vi skriver om revisorer eller magiker vill vi skapa en berättelse som kan få våra läsare att leva sig in och för stunden tro på det de läser.
Tricket är att själv tro på det man skriver. Att lägga in känsla och ärlighet i varje lögn och påhitt. Något sant, verkligt och mänskligt måste finnas med i det skrivna för att det ska ha betydelse. Hur påhittat det än kan vara. Även om man likt Richard Adams skriver om kaniners liv och kultur, så är vi villiga att se det som fullt verkligt, att tillskriva en grupp nervösa små gnagare mänskliga egenskaper och känslor, låta dem bli skurkar och hjältar. Anledningen är dels att "Den långa flykten" är full av verkliga fakta om hur kaniner faktiskt fungerar, hur riktiga kaniner lever, den kultur de faktiskt har. Dels att Adams är en fullfjädrad lögnare och fyller den kunskap han har om kaniner med så fantastiska påhitt att man inte kan låta bli att fängslas.
Så skriv om något du tror på och känner till - vare sig det är akvariefiskar, kärlek, långa resor eller värdet av punktlighet - och fyll det sedan med påhitt, fantastik och lögner.
Om du tror på det kommer andra göra det också. Även om du ljuger.
Själv skriver jag mest i fantasygenren, så för mig att det helt naturligt att skriva om magi, främmande världar och mytiska, mystiska varelser som inte finns i vår värld. Platser som bara existerar i mina tankar. Men även om du skriver om platser som finns omkring oss, människor som lever liv som skulle kunna tillhöra våra grannar, så måste du hitta på, skapa och ljuga ihop något som inte finns.
Men vi vill bli trodda.
Vare sig vi skriver om revisorer eller magiker vill vi skapa en berättelse som kan få våra läsare att leva sig in och för stunden tro på det de läser.
Tricket är att själv tro på det man skriver. Att lägga in känsla och ärlighet i varje lögn och påhitt. Något sant, verkligt och mänskligt måste finnas med i det skrivna för att det ska ha betydelse. Hur påhittat det än kan vara. Även om man likt Richard Adams skriver om kaniners liv och kultur, så är vi villiga att se det som fullt verkligt, att tillskriva en grupp nervösa små gnagare mänskliga egenskaper och känslor, låta dem bli skurkar och hjältar. Anledningen är dels att "Den långa flykten" är full av verkliga fakta om hur kaniner faktiskt fungerar, hur riktiga kaniner lever, den kultur de faktiskt har. Dels att Adams är en fullfjädrad lögnare och fyller den kunskap han har om kaniner med så fantastiska påhitt att man inte kan låta bli att fängslas.
Så skriv om något du tror på och känner till - vare sig det är akvariefiskar, kärlek, långa resor eller värdet av punktlighet - och fyll det sedan med påhitt, fantastik och lögner.
Om du tror på det kommer andra göra det också. Även om du ljuger.
0 har kommenterat:
Skicka en kommentar