söndag 10 oktober 2010

Att samla sina tankar

Det är inte alltid så lätt att komma igång. Det vet jag, och det är till stor del vad den här sidan också handlar om - att komma igång och fortsätta vara igång. För mig har det inte gått så bra med det sista, då jag fått nytt jobb och det varit mycket i vardagen. Men nu börjar det lugna ner sig. Hösten är här, och naturen där ute drar ner på tempot, så då vill jag också göra det. Och istället kura ihop mig vid datorn och försöka öka tempot på skrivandet.

Om tre veckor är det dags för det årliga äventyr som är NaNoWriMo. Jag tänker som vanligt ge mig i kast med det, och se hur jag lyckas den här gången. Även om man inte vinner och får ihop sidan 50 000 ord på de där 30 dagarna, så är alla ord man faktiskt skriver en vinst i sig. Och den fantastiska community som finns på NaNo:s forum är värd att utnyttja, året runt!

För att komma igång igen, och för att leka lite med de idéer man kan ha inför november, så tänkte jag lägga upp en liten övning.


Övning:
Sätt dig ner och skriv helt fritt i fem minuter. Det kan vara lösa ord, text, dialog, dikt, vad som helst. Sedan plockar du 3-4 ord, eller någon fras, som känns extra meningsfullt, och sätt sig sedan och skriv i fem minuter igen. Men den här gången skriver du utifrån de ord du valde.

Du kan upprepa den här kedjan så många gånger du vill. Se vart dina val leder!

torsdag 19 augusti 2010

Konsten att lära av andras misstag

Att skriva är något man lär sig. Både då man sitter i skolan och får börja lära sig skriva stora och lilla bokstaven A, när man i högre årskurser ska lära sig ta ut satsdelar ur en mer eller mindre fånig mening, och då man slutligen sitter och försöker skapa en berättelse som ska beröra sina läsare. Hela vägen lär vi oss nya saker, trick man kan använda, vad som fungerar och inte, vad just JAG är bra på.

En del av det lärandet gör vi såklart när vi faktiskt skriver. Men en stor del gör vi också när vi läser sådant som andra har skrivit. Att läsa mycket ger känsla för stavning, korrekt grammatik och vad som fungerar i en berättande text. Och kanske främst vad som inte fungerar.

När man läser berättelser är det alltid bra att lägga märke till det som är bra och det som fungerar mindre bra – det som fungerar mindre bra är oftast lättare att lägga märke till, tyvärr. Man märker lättare vad som skaver och irriterar i berättelse eller formulering, än man kan sätta fingret på exakt vad som gjorde något så bra. Alla misstag i någon annans text man kan upptäcka och låta bli att göra själv, är misstag man slipper lära sig av på egen hand. Livet är för kort för att göra alla misstag själv!

En bra sak att göra kan vara att gå med i en community för att publicera och kommentera texter. Du kan både lära dig vad som fungerar och inte – och du kan diskutera saken med andra författare. (Kom bara ihåg att det är konstruktiv kritik som gäller! Ingen blir hjälpt av att man är onödigt hård och elak.)

torsdag 5 augusti 2010

Jag gillar det!

Nu kan du visa uppskattning för ett inlägg du gillar särskilt mycket, genom att bocka i den lilla gilla-rutan under inlägget. I bästa Facebook-anda, alltså!

Jag blir glad om jag får veta vilka inlägg som uppskattas! Kom gärna med konstruktiv kritik också.

onsdag 4 augusti 2010

Dramaturgi - spänning från början till slut

Det här med dramaturgi är inget man behöver tänka på från början när man skriver. Inte ens i slutet, om man inte vill. Det är inget som är absolut nödvändigt för att din berättelse ska fungera. Gott om berättelser bryter mot alla "regler" och fungerar ändå. Men jag är av den åsikten att ska man bryta mot reglerna, göra något som är tvärt emot det vanliga, då ska man känna till vad som är vanligt, och kunna reglerna först.

Så jag tänkte ge en liten introduktionskurs till lite dramaturgiskt tänkande.

Vad det är? Det är helt enkelt hur berättelsen förändras under tiden. Hur spänningen är vid en viss del i berättelsen, och hur katastrofer och upplösningar höjer den eller sänker den. Man kan tänka på det som akterna i en teaterpjäs.

I grunden är det tekniken för att berätta så dramatiskt som möjligt. Den har funnits länge. Redan Aristoteles skrev om hur man mest effektivt skulle dela in sin berättelse och strukturera den, och det var på 300-talet före Kristus. Det finns en god anledning till att tänkandet har överlevt, och det är att det faktiskt fungerar - men som sagt, inget hindrar att man leker med det, som med allt annat!

Ungefär såhär kan en grundläggande struktur se ut:

Del 1 - Början
* Anslag - Här fångar man läsaren, sätter tonen för berättelsen. Här är det bra att lägga mycket krut och se till att läsaren fastnar och vill fortsätta.
* Presentation - Vi får träffa karaktärerna som är i centrum, och får ta del av deras bakgrund och vilka de är. Men allt behöver - bör faktiskt - inte komma här! Här börjar vi bara bilda en uppfattning.
* Första vändpunkten - Den första delen av berättelsen avslutas med den första katastrofen, vändpunkten, hindret... Det som gör att den harmoni som presenterats i början bryts och utvecklingen av handling och/eller karaktärer börjar. Allt ställs på ände och måste lösas.

Del 2 - Mitten
* Fördjupning - Här får vi se karaktärer hantera det som hände i vändpunkten. Hur reagerar de? Hur agerar de? Deras handlingar får gärna göra att allt bara blir värre!
* Upptrappning - Här börjar spänningen öka på riktigt. Hur ska det gå? Kommer karaktärerna att klara det de ska? Uppnå sina mål? Eller kommer de att gå under?
* Andra vändpunkten - Här ska berättelsens stora klimax ligga. Slutstriden. Den stora uppgörelsen, ännu en katastrof som förstör allt, eller ställer allt till rätta igen.

Del 3 - Slutet
* Konfliktlösning - Hur hanterar karaktärerna resultatet av den andra vändpunkten? Blir alla vänner? Fortsätter man vara fiender? Här ser vi trådarna knytas ihop.
* Avtoning - Dina karaktärer rider in i solnedgången och du lämnar läsaren med den stämning du ville skapa, och förmodligen med känsla för det tema du behandlat.


Övningar:
1. Titta på din skrivna eller planerade berättelse. Följer den en liknande struktur? Om inte, vilka effekter ger skillnaderna? (OBS - det behöver absolut inte vara negativa effekter!)

2. Ta några papperslappar och skriv en mening för varje punkt i strukturen, en på varje papper. Tillsammans ska de bilda en berättelse i mycket sammanfattad korthet, som löper från början till slut genom två vändpunkter. Då du är färdig kan du lägga lapparna i olika ordningar och se vad som händer. Skulle det fungera att börja med slutet? Vill du börja med en vändpunkt? Skulle det behövas fler vändpunkter? Fler presentationsfaser? Lägg till det du saknar, ta bort det som känns onödigt! Då du är färdig har du grunden till en berättelse. Skulle du kunna tänka dig att skriva den?

måndag 2 augusti 2010

Unik som en snöflinga

I jakten på olika sätt att komma igång med skrivandet och hålla det igång, har jag hittat en del metoder och tips på nätet - av varierande användbarhet. En av de mer intressanta metoderna är den som kallas the snowflake method.

I korthet går den ut på att utveckla sin berättelse stegvis. Man börjar med att sammanfatta sin idé i en ensam mening, utvecklar den sedan till flera meningar som innefattar alla delar av handlingen, bygger sedan ut dessa till hela stycken, sedan sidor, osv. Jag har haft en hel del användning för den, så jag tyckte att den kunde vara värd att tipsa om!

Det är ett roligt sätt att se sin berättelse växa fram, och man kan planera in olika handlingar och olika karaktärers storylines till en sammanhängande berättelse. Men om man inte vill, så kan man också bara använda några av stegen för att utforma grunden till en berättelse. Som allting annat så är det allra bäst om man anpassar tipsen till vad som passar en själv, och ens egna sätt att arbeta, men det är aldrig fel att prova något nytt heller!

Den del jag har blivit särskilt förtjust i är den som beskrivs i slutet av sidan. Där finns ett tips om att, när man är klar med förberedelserna, skriva ut sammanfattningar av sina kapitel, en på varje sida, och sätta in i en pärm. Helt plötsligt har man en mall, ett slags första litet utkast av romanen, som man kan använda för att samla anteckningar, uppritade kartor, små skrivna delar av scener och dialoger, och allt annat som man använder medan man skriver.

Jag har använt den har metoden för mitt senaste projekt, och hittills tycker jag att det känns mycket praktiskt.

Mitt tips är att titta igenom metoden, plocka det du vill ha och anpassa det till ditt skrivande. Vi är alla unika i hur vi arbetar, och det är precis så det ska vara.